Tankar kring Midsommar

No Comments

 

Här blir det mycket filosofiskt.

 

Snart är det dags för Midsommar, eller Litha som den också kallas. En av årets mest magiska dagar. I Sverige är det ju ändå fantastiskt att vi kan se midsommarstänger förenas med jorden, och ofta brukar jag tänka på Midsommar mer som Sveriges Beltaine än något annat. Och midsommarstängerna är verkligen en illustration av energin som finns i luften, och i myten om Guden och Gudinnan är det nu de gifter sig (Jag skrev mer om denna cykel här på wicca.se). Kan det vara mer passande?

 

 

Ibland ser jag kommentarer om att det känns så tråkigt att det mitt i sommarens höjdpunkt ändå från och med nu kommer bli mörkare med varje dag som går. När jag var liten sa pappa alltid på Midsommar:

 

 

Och det är ju så, även nu när det är som ljusast, så blir det mörkare. Guden, som i triumf gifter sig med Gudinnan, har redan en föraning om att han senare kommer offras för folket. Jag började fundera lite på detta häromdagen, mer i detalj.

 

Trots att vi närmar oss årets ljusaste tid, så lurar mörkret. Självklart kan detta kännas lite ledsamt, men samtidigt finns det något oerhört vackert i den balansen. Jag tror att det är väldigt viktigt att minnas detta, att ingenting kan existera utan det andra. För mig handlar det om att se Årshjulet som en helhet, och varje sabbat har sin motvikt:

Midsommar och Midvinter: På Midsommar vet vi att mörkret återvänder, men på Midvinter vet vi att ljuset gör det. 

 

Vårdagjämning och Höstdagjämning: på båda är ljus och mörker i perfekt balans. 

 

Imbolc och Lammas: den ena slutet av vintern och början på nytt liv, den andra början på skörden och förberedelserna inför vintern

 

Beltaine och Samhain: firande av livet och ärande av döden

 

 

Den ena kan inte existera utan den andra. Och på andra sidan jordklotet firar de just vår sabbats direkta motvikt. Medan vi firar Midsommar här firar de Midvinter i Australien. När vi firar Beltaine firas på annat håll Samhain. På något sätt får det mig att se balansen i Årshjulet på ett annat sätt.

Även om jag kan vara vemodig att ljuset nu är på tillbakagång, så är det i framfart någon annanstans. Det finns alltid, varje sekund, en perfekt balans.

Någon slags perfekt jämvikt, och det är på precis den brytpunkten vi står som häxor. Vi har privilegiet att vara medvetna om detta och det tror jag får oss att uppskatta saker så mycket mer. 

Categories: Häxkonst, Tro, Wicca Tags: Tags: , , , ,

Månmeditation

2 Comments

 

Nu är det snart fullmåne igen så jag tänkte ta tillfället att njuta av en fullmånemeditation. Jag längtar faktiskt redan, men det är fortfarande nästan en vecka kvaaaar! Här är ett inlägg om vad jag tänker fokusera på den här gången =) Det är bara lite inspiration, du kan ju såklart meditera hur du vill =D

 

 

Fullmånen är ett utmärkt tillfälle att, förutom meditation, ta chansen att få visioner och se småbitar av framtiden, eller få insikt i sig själv eller i ett problem man har. Min favoritmetod är så kallad ‘scrying’, men du kan också använda tarotkort, runor, pendel eller liknande.  

 

Just den här kommande fullmånen är en så kallad ‘blue moon‘. Det finns flera olika definitioner på detta men en av dem är alltså att det är den andra fullmånen under samma kalendermånad. Det händer inte så ofta, så en del häxor menar att den här andra fullmånen har extra magisk kraft! Med andra ord är det här ett perfekt tillfälle att kasta spells och så som behöver lite extra schvung. Dock så kommer jag inte göra någon spell den här gången, utan ‘bara’ meditera och se om jag får någon intressant insikt i framtiden. 

 

Jag tror att det viktiga är att ta sig tiden att göra någonting men det måste inte nödvändigtvis vara totalt världsomvälvande. Det är svårt att ha en livsförändrande upplevelse vid varje fullmåne, varje ritual etc. Jag tror det viktiga är att man ärar tillfället på det sätt som man är kapabel till att göra just då. 

 

Hur min meditation kommer se ut

Tänd ljus

Du kan ta vilka ljus du vill, eller silverljus om du tycker det är trevligt. Jag bryr mig sällan om färgen på ljusen, tycker inte det är så viktigt. 

 

Tänd rökelse

Du kan läsa mer om att göra egen rökelse här. Kommer också ett litet recept längre ner på en fullmånerökelse. Men du kan köra vilken blandning du vill, så länge du själv gillar den. Man tager vad man haver!

 

Meditera

Ibland brukar jag börja min meditation med att läsa upp the Charge of the Goddess. Under den här meditationen kommer jag sedan att visualisera att min aura expanderar tills den möter auran av månen och Mångudinnan. Sedan kommer jag helt enkelt sitta i den känslan ett tag och bara njuta av att ha den kontakten. Låter det okomplicerat? Ja, det är för att det är det. Som sagt, det är vad jag känner att jag behöver den här gången. Man måste inte alltid dansa naken i skogen bara för att det är fullmåne. =)

 

Scrya

Jag kommer sedan göra scrying en stund, och se om jag kan få någon vision eller meddelande från Mångudinnan. I det här fallet kommer jag använda en labradoritsfär jag har. Den är lite som en kristallkula, men i labradorit istället för genomskinlig kristall. Det funkar bättre för mig för färgerna i labradoriten gör det enklare för mig att se visioner. 

Om du använder något annat sätt, som tarotkort, så gör den läggningen nu.

 

Skriv ner

Skriv ner dina upplevelser.

 

Avsluta med att tacka Mångudinnan och njut av friden och stillheten =)

 

Tips på rökelse

Här är en länk till 5 stycken rökelserecept där du hittar ett recept för Fullmånerökelse, du kan även se detta nedan. 

 

Mina magiska projekt i år

No Comments

Kan vara bra att ha lite magiska projekt tänkte jag! Man blir ju aldrig färdigutvecklad. 

Ibland måste man erkänna för sig själv att man är redo att utvecklas mer. Jag tror ibland att man undviker att börja med nya saker för då erkänner man att man inte kunde det från början! Ett bra sätt att göra det på är att ha några projekt som man vill arbeta med under året, så jag tänkte dela med mig av vad jag har som projekt i år.

Så, ‘without further ado’, här är mina magiska projekt i år!

 

 

Man kan nog aldrig meditera för mycket. Just nu mediterar jag varje dag, vilket jag verkligen mår bra av. Ibland är jag stressad och mediterar bara tio minuter, men det är bättre än inget! Oftast mediterar jag ca 20-30 minuter åt gången. 

 

Jag använder en app som heter Headspace ganska mycket när jag mediterar. Den är på engelska men jag älskar den, och jag har definitivt blivit bättre på att meditera och även blivit mer närvarande i min vardag. Har använt den appen sen juli förra året. =) 

 

Jag mediterar också ‘freestyle’ när jag vill meditera på mer spirituella saker, till exempel till en esbat eller liknande. Headspace är mer för att stilla sinnet, och sedan mediterar jag freestyle när jag vill uppnå något specifikt. 

 

 

Ibland blir jag lite lat och låter speciellt esbats bara liksom… glida förbi. Men i år ska jag se till att göra saker för varenda en, även om det ‘bara’ är en meditation!

 

 

Jag vill lära mig fler olika korrespondenser och så när det gäller månens faser, och även vilket tecken månen står i och så vidare. 

 

 

Be mer och utveckla en djupare dialog med gudarna. 

 

 

Ett av mina större projekt. =) Har en läslista med böcker jag samlat ihop under några år och de står i bokhyllan och väntar på mig. 

 

 

Åtminstone börja skriva ett utkast om en nybörjarbok om Wicca på svenska

Haha ja, det här har varit på min att-göra-lista sedan 2013. Finns så lite på svenska, så jag tror det skulle vara bra om det fanns lite större utbud. Jag måste bara skriva den också…

 

 

 

En av mina ambitioner med Häxeriet är att kunna erbjuda kurser i framtiden. Kurser i häxkonst och magi, helt enkelt, och jag vill börja sätta ihop en del material för dem. =)

 

 

Vad ska du göra i år?

Kom ihåg, allt är bättre än inget. Även om du bara har tid att läsa ett par böcker om magiska områden som intresserar dig, eller meditera 5 minuter tre gånger i veckan, så är det mycket bättre än att inte göra det alls. Man måste göra det man har tid och förmåga till. Tyvärr är det svårt att leva som en eremit och bara dedikera all sin tid till häxerier – även om man skulle vilja!

Gudinnans Påbud av Isabel

3 Comments

En av de mest klassiska texterna inom wicca har blivit Doreen Valientes fantastiskt vackra ‘the Charge of the Goddess‘. I och med min träning till gardneriansk översteprästinna så var det en av texterna jag måste kunna utantill, så jag skulle nog kunna recitera den om någon ringde mig klockan 4 på morgonen och sa ‘AMANDA, THE CHARGE!’. Och det är verkligen en text som nu ligger mig oerhört nära om hjärtat, jag använder den ibland som bön till gudinnan också. =)

 

Då och då har jag gjort försök till att översätta den till svenska, och misslyckats ganska rejält måste jag erkänna. Men så en dag så såg jag denna variant, skriven av Isabel S. Danielsson! Det är inte en direktöversättning utan snarare en adaptering till svenska, men den är verkligen helt fantastiskt bra! Så jag frågade Isabel om jag fick publicera hennes verk, och det fick jag så här kommer den! Läs och njut =)

 

 

Kan ens tro förändras?

No Comments
Allting utvecklas med tiden, och ens egen personliga tro är inget undantag. Min har ändrats mycket under åren, och gör det fortfarande, i och med olika livshändelser och -erfarenheter. Och det är så det ska vara! Här har jag skrivit lite tankar kring hur min egen tro har utvecklats med åren.

 

  • Kan ens tro förändras med tiden?
  • Är tro något statiskt?
  • Hur min tro förändrats
  • Några av de svåraste sakerna för mig att nå en slutsats kring…

Kan ens tro förändras med tiden?

Med tanke på att jag skriver om det kan man ju utgå från att svaret är ja! Haha. Jag har svårt att se att någon människa tror på samma sätt varje dag i hela sitt liv. 

Är tro något statiskt?

Jag tror att det är detta som orsakar förvirring. Ofta pratar men om tro som något man har eller inte har, och det gör det till ett statiskt koncept. I min erfarenhet är tro något mycket mer komplext än så. Det är liksom inte en av-och-på-knapp. För mig har det alltid funnits där, innan jag fann wicca så försökte jag mig på det här med kristendom (jag kommer ihåg hur jag som ca åtta år funderade kring dessa koncept. Som sagt, konstigt barn…). Så en önskan att tro och en… längtan i hjärtat efter det gudomliga, det har jag alltid haft. Däremot så har sättet jag tror på ändrats mycket med åren. Dock så är en del saker fortfarande likadana som de alltid varit. 

Tro är så personligt, och så olika från person till person. Det finns så många olika varianter! Och under en livstid (eller flera?!) så hinner man också själv gå igenom några olika blandningar. För att inte tala om när man upplever tvivel, och undrar om det ens finns något att tro på.

Hur min tro förändrats

För att försöka sammanfatta så har min gått från ‘primitiv’ till lite mer ‘förfinad’. Jag har spenderat många timmar med att fundera, reflektera, argumentera med mig själv om olika punkter inom wicca och min personliga gudinnetro. Jag tror det är så tro funkar. Man börjar med att ta på sig ett koncept, och i och med att man går djupare in i det kommer andra frågor till ytan som man blir konfronterad med. 

Några av de svåraste sakerna för mig att nå en slutsats kring…

Min systers död

Det har varit några saker speciellt som varit väldigt svåra för mig att bli tillfreds med. Det första som gav mig en ‘kris’ i min tro var när min syster dog när jag var 9 år. Innan det hade jag tänkt att jag skulle vara kristen, men det fallerade i och med det. Anledningen var att ingen kunde förklara för mig hur min syster, som var sju år, dog så ung om nu Gud var god. Så jag tog avstånd till kristendomen, även om jag fortfarande trodde på något. Jag var bara inte säker på vad. 

Sedan fann jag wicca, och en av de sakerna som fick mig att känna som att jag hittat hem var att det inte var någon vida spridd dogma att gudinnan och guden bara var ‘snälla’. De innehöll alla aspekter, både ljusa och mörka. För mig betydde det att saker plötsligt var förståeliga. Död var en del av livet, och det kunde jag acceptera.

Reinkarnation

Det här tog lång tid, och det är fortfarande vissa saker med konceptet som jag kämpar med! När jag först började fundera på reinkarnation så var det hela konceptet jag ‘bearbetade’. Det tog mig ett par år, men sedan tyckte jag att jag hittat tillräckligt med bevis för att vi återföds.

I dagsläget är jag helt övertygad om att vi återföds, men jag utforskar just nu idéen om att det bara är vår ‘divine spark’, som återföds, själva kärnan av den vi är, inte hela ens medvetande. Det tycker jag är ganska läskigt att tänka på. Samt att man till sist blir en del av det ‘stora medvetandet’. Det fick jag nästan panik av i början när jag funderade på det. Jag vill inte sluta existera! säger mitt ego. Så det är vad jag arbetar på idag när det gäller just reinkarnation.

Att släppa egot

Haha det här är en daglig kamp. Att kunna släppa egot… och inte drivas av det i allt man gör eller i alla fall inse när man är det. Jag tror att gudarna vill att vi ska vara bättre människor, och det innebär att släppa egot, men det är verkligen svårt. Problemet är att när man utvecklas får ens ego panik för man går utanför sin bekvämlighetszon, och vad händer med egot då? undrar egot. Det vill inte försvinna, den delen av vår hjärna har (tyvärr) också en överlevnadsinstinkt. Det är då vi blir lata och struntar i att meditera till exempel, för ens ego vinner.

Tro är något som ständigt skiftar, växer och går i vågor. Oroa dig inte, du har fortfarande massor att upptäcka – precis som jag. =)

 

Gillade du inlägget? Anmäl dig till nyhetsbrevet!

* indicates required

 


Reflektionsutmaning: Januari 2018

No Comments

Om några dagar är det 2018, det är heeelt galet tycker jag. Året har gått så snabbt. Här är reflektionsutmaningen för nästa månad, och den första för 2018!

Det här är ett perfekt tillfälle att haka på den här utmaningen! Nytt år, nya mål. =) Kom igen – det blir kul! =D

Vad betyder Haggan för mig?

4 Comments

Det pratas mycket om att få kontakt med olika aspekter av Gudinnan, men kanske framför allt om att få kontakt med Jungrun (Maiden) eller Modern. Ibland tycker jag att Haggan (The Crone) glöms bort lite, men den här aspekten är precis lika viktig som de andra två. Jag kan tänka mig att det kan kännas lite läskigt att jobba med Haggan, hennes energi är en helt annan grej än Jungfrun eller Modern. 

Hur är Haggan?

För mig är Haggan fullkomligt bekväm i sig själv, och lever också för sig själv. Allt hon gör (eller inte gör) är för att hon tycker att det känns rätt. Här finns inga ursäkter, inget gulligt, men heller ingen grymhet. Hon har en enorm empati för andra, men inget tålamod för tjafs. Haggans instruktion är nog oftast: ‘Skärp dig’. 

Vad betyder Haggan för mig?

En Hagga…. kanske? Jag tycker Hon får lite dåligt rykte ibland!

Jag finner nog oftast styrka i Haggan, snarare än i Gudinnans andra aspekter. För mig handlar det inte bara om att vara förbi klimakteriet, Haggan är mycket större än så. När jag behöver se något med fullkomlig klarhet, så är det Haggan jag vänder mig till för hjälp. Jag får alltid svaren hos henne, även om jag ibland kanske inte gillar dem speciellt mycket. 

Om jag måste göra något jobbigt eller läskigt så är det också Haggan jag vänder mig till, för att anamma lite av hennes styrka i att aldrig kompromissa vem hon är eller be om ursäkt för sig själv. 

Hur jobbar jag med Haggan?

Bra fråga… det är intressant hur ofta jag lyckas ställa frågor till mig själv som jag inte ens kan svara på. 😛 När det kommer till Haggan så tror jag att det jag gör oftast är att be. Och det handlar inte om att be på det sättet att man ber om att få något, utan helt enkelt att spendera tid med att kommunicera med och ha en dialog med en specifik gudom. 

Jag spenderar också en del tid med att göra ‘scrying’ för att göra mig själv mottaglig till meddelanden Haggan kanske har till mig. 

På det här sättet har jag en dialog med henne, så när hon har något hon vill dela med sig av så kan hon lätt nå fram. Det blir inte bara en ‘upptaget-ton’.

Vad kan man göra för att få mer kontakt med Haggan? Och varför?

The Magic Circle and John William Waterhouse. Cerridwen kanske?

Jag tycker alla borde ha kontakt med Haggan! Och med Gudinnans andra aspekter också såklart. Genom att ha mer kontakt med Haggan så kan du lära dig att helt enkelt vara mer sann mot dig själv. Jag är i alla fall mycket mindre benägen att kompromissa med mig själv eller ta skit från andra när jag har mer kontakt med Haggan. Jag ser saker så mycket klarare, och det är enklare att se roten av problemet istället för att trassla in sig i drama.

Bästa sättet för att få mer kontakt är helt enkelt att sätta sig ner och vara mottaglig. Det här är ju lättare sagt än gjort (inser att jag måste skriva ett helt inlägg om detta!), men ett sätt som verkligen fungerar är att be. Sätt dig ner och försök att stilla tankarna och vara mottaglig för gudinnan/guden. I början när man ber kan det vara bra att ha en färdigskriven bön som du kan läsa, om du inte vet vad du ska säga. Efter ett tag får man mer att säga, och ibland vill man bara sitta i tystnaden med gudomen ifråga. När jag ber brukar jag tacka för det jag har, berätta om min dag, vad jag kämpar med, be om hjälp att hitta styrkan att ta mig igenom något svårt och så vidare. 

Andra sätt att få kontakt kan vara scrying, tarotkort, meditation eller ritual dedikerad till att möta Haggan. 

Hur förändras ens liv då?

När man tar kontakt med Gudinnan överhuvudtaget så måste man vara beredd på att saker kan komma att ta en ganska skarp vändning i livet, och Haggan är inget undantag! Eftersom hon är helt ointresserad av att bli utsatt för andra människors tjafs så kan du förvänta dig att ditt liv blir lite… nerbantat 😛 Människor och situationer som orsakar tjafs för dig kommer mest sannolikt att på olika sätt ransoneras bort. Ibland kan det vara lite explosivt, att man börjar gräla med någon som har ett dåligt inflytande på ens liv, och så hör man aldrig av dem mer. Ibland är det mer subtilt, att relationer bara rinner ut i sanden. Men i slutänden kommer ditt liv definitivt innehålla mindre av det som är dåligt för dig =) 

Men Haggan är skoningslös, så håll i dig. Hon vet vad som är bra för dig, om du bjuder in henne är det bara att acceptera att det blir en förändring. 

Precis som Gudinnan behöver alla aspekter för att vara balanserad så behöver vi det också.

Några exempel på ‘Crone Goddesses’

Om du vill arbeta mer med Haggan kan du testa att göra lite efterforskning på några ‘Crone Goddesses’ (finns ingen bra svensk översättning tycker jag, men Haggudinnor? :P). Några exempel på dessa är (finns många många fler):

Baba Yaga

Baba Yaga (Rysk) – I slavisk mytologi så var Baba Yaga den vilda, gamla kvinnan. Hon var häxan och magins mästarinna. Känner själv att jag nog måste jobba lite mer med Baba Yaga!

Cerridwen (Keltisk) – Kittelns ägarinna, som representerar visdomen som kommer med åldern.

Cailleach Bear (Keltisk) – Hagga och en förgörande gudinna som härskar över sjukdom, död, visdom, säsongsbundna ritualer och även vädermagi.

Elli (Nordisk) – Gudinnan av ålderdom. Hon påminner oss om att vi kan fortsätta att ha styrka i vår ålderdom eftersom hon själv besegrade guden Thor (i en brottningsmatch, om jag inte missminner mig).

Hekate (Grekisk) – Underjordens och magins gudinna.

Hel (Nordisk) – Härskarinna över Helhem.

Kalma (Finsk) – Underjordens gudinna av död och förmultnande. 

Lara (Romersk) – Mor till de döda.

Ett litet axplock! Kommer du jobba med någon av dessa? 

Categories: Häxkonst, Tro, Wicca Tags: Tags: , , , ,

Det här med altare…

No Comments

Här är försök till ett kort inlägg om det här med altare. Jag ser rätt mycket förvirring kring detta ämne, och mycket osäkerhet om vad som är ‘rätt och fel’. Jag antar att det är ännu mer förvirrande om man är uppvuxen i en svensk sekulär miljö. =) Så tänkte skriva lite om vad altare är för mig och hur jag använder det. 

Vad är ett altare egentligen?

Ja, vad är det? För mig är det:

  • En plats där man kan arbeta med sin tro
  • En plats där man kan arbeta med att komma närmare gudarna
  • En plats för reflektion och inre frid
  • Ett verktyg

Mitt altare som jag har vid sängen. =)

För mig är inte ett altare en snygg inredningsdetalj, utan ett magiskt verktyg som man aktivt använder. Det som fick mig att verkligen tänka till på det var en fras jag såg i nån engelsk bok (men minns inte vilken nu såklart), där det stod typ:

 

The altar is there to alter your mind.

 

Det handlar alltså om att man har en plats där man kan ändra sitt medvetandetillstånd. En plats där man kan kliva ut ur vardagen och ha en stund där man kommunicerar direkt med det gudomliga. Och ju oftare man använder den, desto mer effektiv blir den. 

Sätt upp ditt eget altare

Det viktigaste att komma ihåg när det kommer till altare är att de ska passa dig personligen. Du måste fundera på vad som hjälper dig att ta klivet från det vardagliga närmare det gudomliga. Det är sådana associationer som du behöver på ditt altare. 

Vad ska man ha på ett altare?

 

Ett litet fickaltare som jag kan vika ihop och ha med mig. Detta är dedikerat till Freja.

Igen, det som passar dig. En del människor har vackra konstverk, små statyetter, fina tyger, ljus, växt- och/eller djurdelar. Det viktigaste är att det är saker som betyder något för dig. Du behöver inte ha dyra statyer, om de inte betyder något för dig. En bra utgångspunkt kan vara att dekorera till altare utefter årstiderna, och sedan se vad som växer fram. 

Storleken har ingen betydelse

En annan intressant sak att fundera på är att ett altare kan vara hur stort eller hur litet som helst. Det är ett utrymme vi har för att ändra vårt medvetandetillstånd, så det måste inte vara stort och ta upp ett helt bord hemma. Jag är personligen väldigt partiskt till små fickaltare! 

Men man kan ha sitt altare på ett bord, en hylla, en piedestal eller rentav en ask som man sedan kan ha med sig i fickan. 

Permanent eller inte?

Om man praktiserar wicca, gudinnetro eller häxkonst i hemlighet så kanske det inte är så optimalt att ha ett permanent altare. Då kan man välja att bara ha ett uppe när man utövar en ritual, eller när man har huset för sig själv. 

Vi har våra permanenta altare på övervåningen hemma, i sovrummet, där eventuella gäster aldrig sätter en fot. På nedervåningen har vi bara ‘vanliga’ häxiga saker. Men sedan har jag också några fickaltare som jag har med mig när jag reser, och så ett i handväskan och så vidare. 

Ute eller inne?

Ett litet altare jag gjorde till min fru. =)

Det här är upp till var och en, igen. Helt enkelt vad som passar dig bäst. Vi har en gudinnestaty i trädgården, som vi har som ett lite maskerat altare utomhus. Dock har inte alla en trädgård eller möjlighet att ha ett altare utomhus. Som sagt, det finns inga rätt och fel.

Behöver man ens ett?

Nej. Om ett altare inte funkar för dig behöver du självklart inte ha ett. Det finns inga måsten, och det gör dig inte till en sämre häxa utan ett. Dock så tror jag personligen att det är bra att ha ett utrymme som är tillägnat bara dig och ditt utövade (min fru och jag har varsitt altare). 

STÄDA ditt altare

Om du bestämmer dig för att ha ett altare, eller kanske redan har ett, glöm inte att städa det! Man måste behandla det med respekt för att det ska vara någon poäng med det, och det inkluderar det väldigt vardagliga i att faktiskt ta hand om både ytan och de föremål man har på den.

För att sammanfatta handlar det här med altare om vad som passar dig, så experimentera med vad du gillar och vad som funkar för dig! Försök att inte jämföra med andras altare heller. Vad som funkar för andra kanske inte funkar för dig, och det är okej =)

Gillade du inlägget? Anmäl dig till nyhetsbrevet!

* indicates required