Tankar kring Midsommar

No Comments

 

Här blir det mycket filosofiskt.

 

Snart är det dags för Midsommar, eller Litha som den också kallas. En av årets mest magiska dagar. I Sverige är det ju ändå fantastiskt att vi kan se midsommarstänger förenas med jorden, och ofta brukar jag tänka på Midsommar mer som Sveriges Beltaine än något annat. Och midsommarstängerna är verkligen en illustration av energin som finns i luften, och i myten om Guden och Gudinnan är det nu de gifter sig (Jag skrev mer om denna cykel här på wicca.se). Kan det vara mer passande?

 

 

Ibland ser jag kommentarer om att det känns så tråkigt att det mitt i sommarens höjdpunkt ändå från och med nu kommer bli mörkare med varje dag som går. När jag var liten sa pappa alltid på Midsommar:

 

 

Och det är ju så, även nu när det är som ljusast, så blir det mörkare. Guden, som i triumf gifter sig med Gudinnan, har redan en föraning om att han senare kommer offras för folket. Jag började fundera lite på detta häromdagen, mer i detalj.

 

Trots att vi närmar oss årets ljusaste tid, så lurar mörkret. Självklart kan detta kännas lite ledsamt, men samtidigt finns det något oerhört vackert i den balansen. Jag tror att det är väldigt viktigt att minnas detta, att ingenting kan existera utan det andra. För mig handlar det om att se Årshjulet som en helhet, och varje sabbat har sin motvikt:

Midsommar och Midvinter: På Midsommar vet vi att mörkret återvänder, men på Midvinter vet vi att ljuset gör det. 

 

Vårdagjämning och Höstdagjämning: på båda är ljus och mörker i perfekt balans. 

 

Imbolc och Lammas: den ena slutet av vintern och början på nytt liv, den andra början på skörden och förberedelserna inför vintern

 

Beltaine och Samhain: firande av livet och ärande av döden

 

 

Den ena kan inte existera utan den andra. Och på andra sidan jordklotet firar de just vår sabbats direkta motvikt. Medan vi firar Midsommar här firar de Midvinter i Australien. När vi firar Beltaine firas på annat håll Samhain. På något sätt får det mig att se balansen i Årshjulet på ett annat sätt.

Även om jag kan vara vemodig att ljuset nu är på tillbakagång, så är det i framfart någon annanstans. Det finns alltid, varje sekund, en perfekt balans.

Någon slags perfekt jämvikt, och det är på precis den brytpunkten vi står som häxor. Vi har privilegiet att vara medvetna om detta och det tror jag får oss att uppskatta saker så mycket mer. 

Categories: Häxkonst, Tro, Wicca Tags: Tags: , , , ,

Omfamna Hösten

No Comments

Många svenska wiccaner kämpar sig tjurigt igenom hösten och vintern. Vi älskar våren, sommaren och ljuset. Gudinnan och Guden leker ute i naturen, nytt liv spirar och vi omfamnar den kraften med stor iver. I vårt klimat är ju inte det något konstigt! Men sedan kommer hösten och vintern, och jag ser många svenska wiccaner kämpa för att orka med mörkret och kylan. Det var tidigare samma för mig, men inte numera! Så här tänkte jag dela med mig lite av vad jag har ändrat i mitt synsätt för att göra hösten och den kommande vintern lättare att orka med.

 


 

Man måste ändra tankesätt

Autumn Falls av Paul Bica på Flickr.

Ofta talar vi om hösten, och sedan vintern, som en väntan på att livet ska börja igen på våren. När vi gör detta så säger vi till vårt undermedvetna på en gång att hösten inte har något syfte. Och ofta så är vi tröttare på hösten, vi orkar inte samma saker som vi orkar på våren och sommaren, men det är heller inte meningen att vi ska orka det. De sakerna är just för den ljusare delen på året, hösten och vintern handlar om andra saker. Det gäller att först acceptera det, sedan börjar det roliga!

 


 

Ja, hösten är mörk, men allt kan inte alltid vara ljust

När jag började fundera på detta blev allting verkligen mycket enklare att orka med. Hösten och vintern är båda väldigt mörka, naturen går in i vila, saker stannar till… och det är meningen att de ska göra det. Naturen behöver den vilan, och det gör vi också. Det finns såklart andra klimat i världen som är varma och ljusa hela tiden, men jag kan tänka mig att även där rör sig naturen i cykler. Jag kan också tänka mig att det blir mer jämnt rent energimässigt, medan i Sverige och Norden så är våren och sommaren så vansinnigt intensiva. Utan hösten och vintern skulle vi bränna ut oss.

 

Solitude On The Bluff av Ian Sane på Flickr.

Jag har också funnit mycket inspiration och ork i det faktum att allt kan helt enkelt inte alltid vara ljust. Livet är inte en dans på rosor, det är inte alltid glatt och enkelt. Det behöver också balanseras ut, och en del av livet är just mörkret, det som ruttnar och förfaller. Titta på höstlöven, slemmiga svampar, ruttnande äpplen och så vidare. Allt det är en del av livet och naturens cykel, och de behövs för hela ekosystemet.

 

Vi måste acceptera den delen och omfamna den och det vackra i den, på samma sätt som vi så ivrigt omfamnar ljuset. Hösten signalerar helt enkelt att det är dags att sakta ner. Lyssna på det, och jag tror att du kommer göra många roliga upptäckter i år!

 

Balans

Som redan nämnt ovan så handlar det här med att acceptera hösten också om en balans. Vi kan inte bara leva när det är ljust och varmt, då blir man inte en komplett person. Istället har det hjälpt mig mycket att tänka på mitt eget liv på samma sätt som naturens cykler. Ibland är jag mer aktiv, ibland mer introspektiv.

 

Vila i hösten, kämpa inte emot

Les feuilles toutes givrées du petit pommier av Anne Arnould på Flickr.

Det här är nog det som hjälpt mig mest. Att faktiskt ta mig tiden att vila här, istället för att tvinga mig själv över tröttheten och vara lika aktiv som jag är under vår och sommar. På det sättet får jag dels mer energi och mer gjort under hösten, och sedan är jag mycket piggare när våren faktiskt kommer. Vi blir tröttare av en anledning tror jag, och det ska man lyssna på.

 

En tid av introspektion

Nu börjar vår tid av introspektion! ROLIGT! Haha! Jag vet att jag blir sjukt exalterad, men det här är en så viktig del av året! Nu är det den perfekta tiden att gå inåt i sig själv och reda ut olika knutar man har, och sådant man stressat upp sig över under sommaren. Jag tänker på vår och sommar som en period att upptäcka externa saker, medan hösten och vintern handlar om att upptäcka interna saker. De små skrymslena man har inom sig, sina hemligheter, visioner om framtiden…

 

Fokusera på de sakerna. Det är lite som att ‘stänga av TVn’ med alla distraheringar. På vår och sommar händer det så mycket runtomkring en, naturens energi är helt galet uppåt så det är svårt att höra sin egen inre röst ibland. På hösten stillnar det bruset, och man kan finna kunskap om sig själv, sin tro och gudarna i den stillheten. Finn inspiration i att Gudinnan går ner i Underjorden, och gå inåt i dig själv på samma sätt.

 

 

Tips på hur

First Frost av Alison Benbow på Flickr.

Jag började med att helt enkelt spendera tid utomhus varje dag under hösten också, och verkligen känna in hur naturen känns och vad som händer i energinivåerna runt om kring mig. Så testa det! Ta tio minuter om dagen, var utomhus, sitt ner… stilla sinnet och känn in hur allting hänger ihop. Känn hur naturen förbereder sig för vila, se om du får några meddelanden om vad du behöver fundera på under din egen introspektion.

 

Lev i samklang, inte i krig.