Hur Jag Fann Wicca och Häxkonst… Fortsättningen!

No Comments

För ett par veckor sedan började jag skriva om hur jag hittade wicca och häxkonst, en resa som började när jag var väldigt ung. Här kommer fortsättningen!

I senaste inlägget så var jag typ 13 i slutet. Jag minns att jag försökte förstå mig på det här med att rikta energi och chakran medan jag fortfarande gick i femman eller sexan, på mellanstadiet, i samband med häxeriet jag höll på med.

Kunde inte låta bli!

När jag började sjuan var jag definitivt rätt häxig av mig, det var en stor del av mitt liv och jag spenderade rätt mycket tid med att försöka hitta information. Det här var alltså år 2000/2001… Det kanske låter lite udda, och det var det nog också, men det här var något som verkligen hjälpte mig. Jag var lite mobbad när jag började högstadiet, något som börjat lite innan det också, och det fanns säkert många anledningar till det. När jag började högstadiet så blev det ganska uppenbart att jag visserligen var väldigt mogen psykiskt, men fysiskt var jag fortfarande barn medan mina klasskamrater plötsligt verkade bli unga kvinnor. Efter ett tag stod jag upp mot mina mobbare, och utvecklade en oerhört vass tunga (som jag har kvar än idag!), men även efter att jag inte var mobbad längre så var jag fortfarande ofta utanför. Var som sagt ett konstigt barn =) Men, mitt intresse för det ockulta hjälpte mig på många sätt, framförallt för att jag visste att jag hade något, kunskap, som andra inte hade. För mig var detta en stor tröst!

Här i krokarna var jag och mamma på besök i Stockholm och jag letade på Internet för att hitta häxiga butiker, och hittade adressen till Isis Kammare, som då låg på Drottninggatan, och även till Vattumannen. Så vi gick dit och jag köpte min första tarotkortlek. Då var jag 14 år. Det skulle ta mig 5 år av att studera korten innan det klickade men skam den som ger sig…

Jag köpte också boken The Spiral Dance, av Starhawk. Jag hade hittat nånstans på Internet att den skulle vara bra. Med min dåvarande nivå på engelska så var det lite traggligt måste jag erkänna, men jag var trots det djupt fascinerad.

I samma veva (de här inläggen blir verkligen lite svamliga) så hittade jag på den lokala bokhandeln i Lindesberg (staden hade år 2000 8668 invånare enligt Wikipedia) En Wiccas Handbok av Jennifer Hunter. Det var på sommarlovet tror jag, och jag sträckläste den. Bokhandeln hade tagit in ett exemplar av den av nån anledning, och det stod i deras källare. I efterhand kan jag säga att det är en… tja… inte en av de bästa kanske… Speciellt inte översättningen, men då, åh, jag hittade hem – ännu mer.

Lindesberg har också ett bibliotek och där i krokarna hittade jag deras esoteriska hylla! Längst in i ett hörn, längst ner vid golvet, med typ 10 böcker om telepati, häxkonst, mediumskap och typ Atlantis… I den hyllan stod A Witches’ Bible av Janet och Stewart Farrar. Med min engelska var även denna väldigt svår att tackla, jag var väl 14 eller 15, men vad jag gillade den boken!

Så jag fortsatte att klumpigt praktisera och filosofera kring detta. En sak jag var väldigt fascinerad av var utanför-kroppen-upplevelser och astralresor, så det började jag försöka förstå mig på. Så för att göra det började jag meditera när jag var 15 år, och det gör jag än idag, nästan dagligen. Och jag lyckades ha min första utanför-kroppen-upplevelse inte långt efter att jag började meditera.

Hade tänkt klämma in hela fortsättningen i ett inlägg men det kommer bli jättelångt då, så jag avslutar detta här och ska försöka mosa in resten i inlägg tre! Sedan borde vi vara framme vid nutiden – kan ju inte prata om mig själv i all evighet!

Fortsättning följer…!

Kort om Athamen/Svärdet

No Comments

Jag tycker det är ganska svårt att skriva om verktygen utan att det låter ‘svamligt’, men jag ska försöka! Först ut är ‘athamen‘.

Ur en ‘traditionell’ synvinkel

Athamen, ‘den magiska dolken‘, på svenska kanske, och svärdet är ganska utbytbara. Man kan väl säga att svärdet bara är en väldigt stor athame =)

Jag brukar säga athame (uttal ‘attame’) även på svenska, men jag är kanske lite skadad eftersom jag bor i England och har praktiserat mycket av min wicca här. Jag vet att en del svenska wiccaner kallar den för dolken, eller bara kniven.

Det är lite omdiskuterat var athamen hör hemma. Vissa säger att athamen hör ihop med elementet luft och vädersträcket öster, medan Gardner påstod att den hör ihop med söder och elementet eld. För mig hör den ihop med öster och luft, men det är lite upp till var och en (som så mycket annat!).

Här är några andra punkter kring athamen:

  • Athamen används till att öppna en cirkel och för att rikta energi
  • Athamen är en ‘maskulin’ symbol
  • Athamen används inte till fysiskt skärande. Den skär endast på det astrala planet

Min athame!

Jag vill bara göra en liten notering kring det här med maskulint och feminint… jag ska göra ett inlägg om det här med polaritet senare, men det omfattar mycket mer än bara ‘manligt’ och ‘kvinnligt’ och har utvecklats ganska mycket sen femtiotalet! Så ta inte illa vid er riktigt än, jag är verkligen inte av uppfattningen att hela universum kan delas in i manligt och kvinnligt, men traditionellt (vi snackar Gardner, the Farrars etc) så har man sett på athamen som ett maskulint verktyg. Just den här sortens terminologi kommer ni se i de resterande verktygen också.

Min upplevelse av athamen

Av de verktyg jag har så är det nog athamen och trollstaven (eller skeden!) som jag använder mest. Dock så var athamen ett av de sista verktygen jag skaffade. Min rituella athame är en argentisk köttkniv som jag hittade för 120kr i en second hand-butik i Stockholm. Dock så funderar jag på att göra en ny i trä…

Athamen är väldigt användbar! Man kan använda den till nästan allting. Du kan öppna cirkeln, vädersträcken, rikta energi. Det är helt enkelt ett väldigt praktiskt verktyg, och jag gillar sådana. Det betyder mindre rekvisita, hehe.

För mig har athamen en ganska skarp och ‘sprittande’ känsla på det astrala planet. Lite som när man är hög på kaffein!

Måste den vara i metall?

Här finns det säkert en massa olika åsikter. Jag tycker inte att den måste det, trä går väl lika bra tänker jag. Däremot skulle jag nog säga att ett naturmaterial är bättre, men det tycker jag alltid. Frun har en trollstav i ‘resin’ och tycker det går bra det också. =)

Om man vill läsa mer om athamen så kan jag rekommendera The Farrars och Doreen Valiente.