Tankar kring Midsommar

No Comments

 

Här blir det mycket filosofiskt.

 

Snart är det dags för Midsommar, eller Litha som den också kallas. En av årets mest magiska dagar. I Sverige är det ju ändå fantastiskt att vi kan se midsommarstänger förenas med jorden, och ofta brukar jag tänka på Midsommar mer som Sveriges Beltaine än något annat. Och midsommarstängerna är verkligen en illustration av energin som finns i luften, och i myten om Guden och Gudinnan är det nu de gifter sig (Jag skrev mer om denna cykel här på wicca.se). Kan det vara mer passande?

 

 

Ibland ser jag kommentarer om att det känns så tråkigt att det mitt i sommarens höjdpunkt ändå från och med nu kommer bli mörkare med varje dag som går. När jag var liten sa pappa alltid på Midsommar:

 

 

Och det är ju så, även nu när det är som ljusast, så blir det mörkare. Guden, som i triumf gifter sig med Gudinnan, har redan en föraning om att han senare kommer offras för folket. Jag började fundera lite på detta häromdagen, mer i detalj.

 

Trots att vi närmar oss årets ljusaste tid, så lurar mörkret. Självklart kan detta kännas lite ledsamt, men samtidigt finns det något oerhört vackert i den balansen. Jag tror att det är väldigt viktigt att minnas detta, att ingenting kan existera utan det andra. För mig handlar det om att se Årshjulet som en helhet, och varje sabbat har sin motvikt:

Midsommar och Midvinter: På Midsommar vet vi att mörkret återvänder, men på Midvinter vet vi att ljuset gör det. 

 

Vårdagjämning och Höstdagjämning: på båda är ljus och mörker i perfekt balans. 

 

Imbolc och Lammas: den ena slutet av vintern och början på nytt liv, den andra början på skörden och förberedelserna inför vintern

 

Beltaine och Samhain: firande av livet och ärande av döden

 

 

Den ena kan inte existera utan den andra. Och på andra sidan jordklotet firar de just vår sabbats direkta motvikt. Medan vi firar Midsommar här firar de Midvinter i Australien. När vi firar Beltaine firas på annat håll Samhain. På något sätt får det mig att se balansen i Årshjulet på ett annat sätt.

Även om jag kan vara vemodig att ljuset nu är på tillbakagång, så är det i framfart någon annanstans. Det finns alltid, varje sekund, en perfekt balans.

Någon slags perfekt jämvikt, och det är på precis den brytpunkten vi står som häxor. Vi har privilegiet att vara medvetna om detta och det tror jag får oss att uppskatta saker så mycket mer. 

Categories: Häxkonst, Tro, Wicca Tags: Tags: , , , ,

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *